tårar är en vanesak.
tårar börjar bli för vanligt för min smak, ingenting jag tycker om.
jag blir så lätt sårad, jag är så skadad av allt som har hänt mig de senaste åren att jag kan börja gråta för nästan vad som helst. det är ingenting positivt, jag måste känna mig stark.
har alltid gjort det innan, och nu känner jag hur jag knäcks mer och mer.
jag känner bara för att försvinna ett litet tag.
känner också att jag är väldigt negativ i bloggen nu för tiden och det är inte heller så jämna uppdateringar men jag har liksom inte jätte mycket tid till att skriva här .. harj u börjat gymnasiet nu så har rätt mycket, det är också rätt jobbigt. att ha så mycket ansvar i skolan när allt jag kan tänka på är pojken.
alla som känner mig vet vem det är, ingen idé att ens säga vem. men alla vet..
jag är krossad, återigen står jag här och vet inte vad jag ska göra.
varför gör jag såhär ? åhh va löjligt detta är ! fan också :/
jaja, men jag är lycklig förutom när jag är hemma i lindome. vill fan lämna mitt kära hem och bara sticka, flytta iväg bara, helt totalt byta liv. gud va skönt det hade varit , kanske är dags att sova nu.
ska ju tillbaka till kära aranäs imorgon om jag inte mår lika dåligt som jag gör nu... illa asså
faktiskt sådär jag känner just nu!
Kommentarer
Trackback
