it can't be that bad ?

önskar att jag hade lösenord på denna bloggen så jag hade kunnat skriva lite om vad jag tycker om vissa människor. men så funkar det ju inte, lösenord kommer ut.

och skriver jag precis vad jag känner just nu lär det bli anmälan och skit. och det är riktigt ovärt! bättre att ta det face 2 face dåå.
men att se människor jag en gång vart "vän" med och stå och förklara mitt hat från hjärtat till dom är inte någonting jag lägger ner tid på.

men när jag blir arg så kan jag liksom inte riktigt kontrollera mig och det kommer snart hända, och jag är inte rädd.
anledningen till att jag inte visar vissa personer precis vart jag tycker att dom förtjänar att vara på är det för att de verkligen inte värda min tid. och de är inte heller värda att förlora min mamma, min familj liksom. anmälningar kan ju leda till fosterplaceringar.
ibland önskar jag att det inte finns lagar, att man kan göra vad man vill. eller att man typ kunde anmäla folk för saker som krossar ens hjärta och inte ens ansikte. för det är smärtan i hjärtat som stannar kvar och gör mest ont.

när jag ser människor som har sårat mig, typ förstört saker för mig vill jag bara ställa mig och skrika och smälla till dom.
så som vissa har behandlat mig, det är dom som ska bli anmälda. det är dom som ska hamna i skiten.

jag är inget änglabarn, långt ifrån. och det kommer jag aldrig vara.
just nu har jag jävligt många lömska och luriga planer, men det är bara två resoner i hela världen som vet om det. två stycken som vet allt. vissa vet lite, men två vet allt.

och om jag ska vara ärlig finns det inte en enda människa jag litar på, inte en enda. jag kommer aldrig lita på någon igen efter vad som har hänt mig det senaste året. och det är erat fel.
och läser ni detta så vet ni vilka jag nämner i  det i tjock text.

det är erat fel, och visst jag kanske är orättvis enligt er, men det skiter jag fullständigt i ! för är det någon som ör orättvis är det den som medvetet förstår den enda lyckan i en persons liv. en "väns" liv.
falskaste människorna jag har träffat i hela mitt liv, och det står jag för.


illa...

men nu är det så att jag tänker aldrig någonsin lägga ner en sekund till på er och era falska leenden och ord. aldrig igen.


men sen är det så att den starkaste vinner.
och gissa vad ? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0